Nettoförmögenhet: den enda siffran som säger om det går åt rätt håll

De flesta vet ungefär vad de tjänar och ungefär vad de har på kontot. Färre vet vad de är värda. Det är ingen anklagelse; siffran finns inte någonstans, ingen räknar ut den åt dig, och den är obehaglig att räkna ut själv om man misstänker att den är låg. Ändå är det den enda siffran som svarar på frågan man egentligen ställer: går det åt rätt håll?

Vad nettoförmögenhet är

Allt du äger minus allt du är skyldig, vid ett datum. Det är hela definitionen.

Det är inte inkomsten. Två personer med samma lön kan ha helt olika förmögenhet beroende på vad de gjort med den. Det är inte sparandet per månad; det är ett flöde, förmögenheten är ett tillstånd. Och det är inte saldot på lönekontot, som säger något om månaden men ingenting om livet.

Datumet är viktigt. Nettoförmögenheten den 31 december är en siffra; den 30 juni är en annan. Utan datum går det inte att jämföra, och jämförelsen är hela poängen.

Vad som räknas som tillgång

Regeln: har det ett värde som går att sälja eller lösa ut, räknas det. I praktiken:

Kontanter, lönekonto, sparkonton.
Fonder, aktier, obligationer, investeringssparkonton och kapitalförsäkringar.
Pension: premiepension, tjänstepension, privat pensionssparande. Den som utelämnar pensionen underskattar sig ofta med mer än hälften.
Bostad och fritidshus, till vad de skulle säljas för i dag, inte till vad de köptes för.
Bil, båt och annat som har ett andrahandsvärde värt att räkna.
Andelar i eget bolag, till ett försiktigt värde.
Pengar någon är skyldig dig.

Det som inte räknas: saker utan andrahandsvärde, hur mycket de än kostade. Möblerna, kläderna, datorn. Den som tar med dem får en siffra som ser bättre ut och betyder mindre.

Vad som räknas som skuld

Allt du är skyldig, oavsett vad det kallas:

Bolån, i sin helhet, inte bara den del som amorteras i år.
Studielån. Räntan är låg, men det är fortfarande en skuld.
Blancolån, billån, avbetalningsköp.
Kortkrediter, i den mån de inte betalas i sin helhet varje månad.
Restskatt, uppskjuten skatt på en bostadsvinst, och annat som förfaller.

Också här finns en gräns. Nästa månads räkningar är utgifter, inte skulder, och hör inte hemma i balansräkningen.

Varför riktningen är viktigare än nivån

Två hushåll med exakt samma nettoförmögenhet i dag kan vara på väg åt helt olika håll: det ena ökar med hundra tusen om året, det andra minskar. Siffran säger ingenting om det. Kurvan gör.

Det är därför en enda mätning är nästan värdelös och tre är värdefulla. Först när samma räkning görs igen, med samma regler, syns riktningen. Och riktningen är det enda man kan påverka. Nivån är resultatet av allt som redan hänt; riktningen är resultatet av det man gör nu.

En fallande kurva är inte ett misslyckande. Ett år med bostadsköp, en föräldraledighet, ett tapp på börsen: förmögenheten går ner av skäl som är rimliga eller utanför ens kontroll. Det viktiga är att se det, och att veta varför.

Vad siffran inte säger

Nettoförmögenheten skiljer inte på pengar som satts in och pengar som vuxit. Ett fondkonto som gått från hundra till hundratjugo tusen kan ha gjort det genom tjugo tusen i insättningar, genom tjugo procent i värdeutveckling, eller genom vilken blandning som helst. Balansräkningen ser bara saldot.

Det är därför Monero säger värdeutveckling om förändringen på en post, aldrig avkastning. Avkastning förutsätter att man vet vad som satts in, och det gör en balansräkning inte. Den som vill veta sin avkastning behöver föra bok över flödena; den som vill veta om det går åt rätt håll behöver bara mäta.

Hur ofta man mäter

Inte allt behöver mätas lika ofta. Ett lönekonto och en fond kan avläsas varje månad på en minut. En bostad är värd ungefär det den var värd förra året, och en uppskattning en gång om året räcker. Bilen likaså. Pensionen visar sitt värde i årsbeskedet.

Gammal data på en bostad är alltså normalt, inte ett fel. Det som räknas är att varje post har ett senast känt värde och ett datum, och att det senast kända värdet används tills det finns ett nyare. Ingen gissning däremellan.

Så börjar man

Ta ett datum, gärna den sista i månaden. Lista tillgångarna, en rad var, med dagens värde. Lista skulderna. Dra ifrån. Skriv upp resultatet med datumet. Nästa månad, samma sak.

Det tar en kvart första gången och fem minuter sedan. Efter ett år finns tolv punkter, och tolv punkter är en kurva. Hur man ställer upp listan står i hushållets balansräkning, och vad kurvan säger om sparandet i sparkvot.